Gudomligt

Manhattan, en fristad. Alla NY-au pairers heliga mecca. Ungdomar vallfärdar dit för att få en stund för sig själva tillsammans med alla andra.

Jag älskar att sätta mig på tåget från Scarsdale till Grand Central Station. Med musiken i öronen och handväskan på axeln dansar jag fram mellan avenyerna. Känslan är frihet. Jag kan göra vad jag vill, ingen bryr sig och jag har all tid i världen. Människorna är unika, ingen är den andra lik och anonymiteten är svindlande stor. Manhattan är crowdy & busy men valfriheten finns alltid där. Man ser bara det man vill se och springer bara om man har bråttom. Mycket kretsar kring möten och då är kyrkan ett bra val.

The Swedish Church ligger på 5 East 48th street, mitt i centrala Manhattan. Verksamheten är liten men ovärderlig stor. Den svenska fanan fladdrar ständigt i fartvinden utanpå fasaden men värmen är bestående på insidan av dess väggar. Där skildras liv och förmedlas hopp. Där finns det alltid någon att tala med. Kaffe och kanelbullar doftar hemma. Sverige är mitt kära hemland. Där har vi alla något gemensamt.

Senast idag var jag på besök i den svenska kyrkan, såväl även igår. Anledningen var tvåfaldig och innefattade både nytta och nöje. Det ena syftet var av sedvanlig art,luciaträning och det andra bestod av volontärt arbete på kyrkans Baazar. Full rulle hela helgen. Det såldes tomtar, dukar, ljus ochjuldekorationer av alla dess slag. Åts pepparkakor, saffransbröd, julmat och dracks glögg för "fulla" muggar.

Tro om jag är nöjd efter helgens vallfärd. För vem hade förväntat sig att sillen skulle dyka upp i NY tillsammans med laxen och köttbullarna?! Julen är räddad! Redan nu kan tomten komma...