Happy Halloween

Första november och jag kan riva ut den första sidan i mitt amerikanska kalenderår. En månad i förenta staterna och jag ligger på en säker andra plats i släkten, över längsta vistelsen i USA. Tomi leder ligan och jag har ingen plan på att försöka rubba han från tronen.

Förenta är staterna och dess invånare?! En gång om året åtminstone, på Halloween. Vilken fest! Det finns ingen svensk motsvarande högtid och hysterin går att likna med rea. Alla hushåll köper flera kilo (pounds of) godis, minst en pumpa och smyckar ut både dem själva och deras gård med diverse prylar. Affärerna gör stora pengar (det finns till och med stora Halloweenbutiker med enbart monsterprylar) flera månader i förväg men inte minst dagarna innan. Folk är som galna i svart och oranget, choklad och kolor, allt som anknyter till den stora högtiden. Om man inte har planerat väl eller lyckats hålla godispåsarna förslutna i skafferiet hemma så är kö och hysteri den bittra sanningen dagen D, den 31 oktober, fem i tolv. Stackars mammor!

Min Halloween blev dock inte riktigt som väntat men upplevelsen var ändå enorm. Varje år sker det en parad inne på Manhattan som alla är välkomna att ta del av antingen som följe eller åskådare. Jag såg verkligen fram emot att ta mig in efter jobbet tillsammans med några vänner och se den här paraden. Somliga var uppklädda och andra inte, själv valde jag att vara mig själv då jag varken hade någon påskostad kostym som många andra och ville heller inte bli förkyld av den rådande kylan som kommit smygande den senaste veckan. Vi tog 7.17 tåget in och redan efter 10 minuter ringde Julie, en av mina tyska vänners telefon. Det var en tjej från Finland Erika som hade missat sitt tåg och var tvungen att ta nästa. En timme senare, med Erikas sällskap påväg mot paraden dök nästa hinder upp. Alex var tvungen att gå på toa och vägen mot paraden fick genast nya koordinater, mission impossible. Att hitta ett "restroom" är inte så svårt i NYC som har x antal Starbucks men att finna en toalett som både har papper och det fortfarande går att spola i en kväll som denna innebar en dryg timmes toalettkö. Tiden gick och folket i paraden likaså. Väl ute från Starbucks och ännu en gång med rikting mot paraden som nu inte befann sig på samma ställe som för en timme sedan visste vi inte riktigt var vi skulle gå längre. Vi frågade oss fram och tillslut fann vi gatan som paraden hade vandrat på, kravallstaket och hundratals poliser. Showen var över men festen hade precis börjat. Människor var utsmyckade från topp till tå och ingen var den andra lik. Glädje var ett faktum, lika så kylan och hungern efter en varm säng där hemma. Jag var nöjd och bestämde mig att slå följe med några andra tyska vänner som var på väg hem. En förhållandevis lång kväll som mellan raderna bjöd på både det ena och det andra. Ingenting förvånar mig längre.

The United States of America