Idag är det sista dagen på denna lju(v)liga vinternmånad, den 31 december är en stor dag som bringar hopp om en bättre morgondag, nästa år. Vi går från ett år till ett annat med lärdom, tar med oss de minnen som är värda att bevara och lämnar allt det förgångna åt historien.
Året 2007 betyder mycket för mig, det är nästan omöjligt att förstå allt vad jag lyckats åstadkomma av denna underbara tid. Året har passerat i en galloperande fart men trots det
känns Guatemalaresan, the kick-off of the year, som åratal bort. Jag tänker tillbaka på alla utvecklande möten och tankar som mina erfarenheter bringat med sig. Studenten var ett stort ögonblick och var mer känsomässigt berörande än jag någonsin kunnat föreställa mig, orden räcker inte till. Livet är helt enkelt underbart. Kan inte förstå att tre månader redan passerat i detta övermäktiga land fyllt med äventyr. Att "Tiden går fort när man har roligt" är verkligen ett tydligt bevis på mitt välmående och min sprudlande livsglöd.
Tack alla ni som bidragit till denna lycka, ni är en del av den och är föralltid bevarade i glädjefylla minnen! På återseende...
måndag 31 december 2007
söndag 2 december 2007
Som en saga
Idag inleddes julen med snö på första advent och det var telefonen som fick mig att vakna denna morgon. Väckarklockan på nattduksbordet var död och jag sprang i förvirring ner till första plan för att svara. Ett bländande ljus reflekterades i köksbordet och av stor förvåning kom skenet utifrån. Gräsmattan var vit och snöflingorna duggade tätt. Jag såg mig själv sväva fram genom vinterlandskapet. Det är lika fascinerande varje år. Vart kommer allt det vita ifrån och vart tar det sedan vägen?! men drömmen lockade inte mer än att jag snarast återvände till sängen. Klockan var bara sju och telefonmötet med Sara var inte förrän klockan nio.
Manhattan bjöd som vanligt på sina dofter, ljud och synintryck. Kyla som möter mänsklig värme gör sig bra i en miljö med temat jul. Granris, ljusslingor, tomtar och bjällror. Skyltningen har börjat och granen utanför Rockefellercenter är rest. Jag ser fram emot en kvällstur in till stan någon gång under de kommande veckorna för en tur på skenor i en central park eller med en stor gran som påminnelse om hur livet kan spenderas i New York. Jag lovar att jag ska ta bilder!!
Manhattan bjöd som vanligt på sina dofter, ljud och synintryck. Kyla som möter mänsklig värme gör sig bra i en miljö med temat jul. Granris, ljusslingor, tomtar och bjällror. Skyltningen har börjat och granen utanför Rockefellercenter är rest. Jag ser fram emot en kvällstur in till stan någon gång under de kommande veckorna för en tur på skenor i en central park eller med en stor gran som påminnelse om hur livet kan spenderas i New York. Jag lovar att jag ska ta bilder!!
tisdag 27 november 2007
Månadsrapport
Tänka sig att det snart gått två månader sedan jag lämnade Sverige. När jag anlände till NY i Oktober kändes det som att jag hade åkt bakåt i tiden med tanke på temperaturskillnaden. Nu äntligen har kylan sprungit i kapp tiden och på söndag är det första advent. Julnerverna börjar synas allt tydligare på NY's gator. Blicken är mer målinriktad och stegen betydligt snabbare.
Själv flyr jag fältet, nästa helg åka till Boston för att hälsa på en kompis som precis flyttat. Vi ska göra julgodis och dricka glögg. Tackar IKEA återigen för klirret i kassarna. Ingen jul utan värmen från den rykande glöggen, om det ändå varit BLOSSA.
Första advent, andra advent och tredje advent är det Lucia i Holy Trinity Lutherans Church. Tiden går fort då man har roligt och det är precis vad jag ska ha från och med fjärde advent då jag åker till Kanada. Lämnar staterna för en kortare visit hos min kära vän Darren Roach i St. John, NB under jul. Se upp i backen för annars får ni tusen hål i nacken. Check this site!
http://www.poleymountain.com
Själv flyr jag fältet, nästa helg åka till Boston för att hälsa på en kompis som precis flyttat. Vi ska göra julgodis och dricka glögg. Tackar IKEA återigen för klirret i kassarna. Ingen jul utan värmen från den rykande glöggen, om det ändå varit BLOSSA.
Första advent, andra advent och tredje advent är det Lucia i Holy Trinity Lutherans Church. Tiden går fort då man har roligt och det är precis vad jag ska ha från och med fjärde advent då jag åker till Kanada. Lämnar staterna för en kortare visit hos min kära vän Darren Roach i St. John, NB under jul. Se upp i backen för annars får ni tusen hål i nacken. Check this site!
http://www.poleymountain.com
fredag 23 november 2007
torsdag 22 november 2007
Happy Thanksgiving
Tre dagars föreberedelser för en måltid som varade i några timmar. Min första thanksgiving är avklarad och det är inte bara magen som är fylld efter en förtjusande dag som denna.
I morse klev jag upp 6.00 för att en timme senare kliva på tåget tillsammans med X antal andra Yorkare som skulle se thanksgivingparaden på Manhattan. Jag delade sällskap med min värdfamilj som hade fått tag på fribiljetter till sittplatser vid Columbus Circle. Väl framme på Grand Central Station var det svårt att ta sig fram, underjorden var crowded och speglade vad som försig gick på marknivå. New York City är definitivt för litet för tillställningar som dessa då invånarna vanligvis är staplade på varandra i skyhöga byggnader. Vi hade fått oslagbara sittplatser på en VIP-läcktare i änden av Central Park, vid Columbus Circle. Solen sken och folk jublade. Jag hade laddat kamaren under natten och hade problem med att rymma de gigantiska ballongerna i kameradisplayen. Paraden var otrolig och lagom lång för att orka fokusera på varenda moment av underhållningen. Arrangören var Macy's och gästartisterna många. Förutom snoopy, scooby doo och alla andra amerikanska "frontfigurer" deltog bla Dolly Parton i Paraden. Hon vinkade glatt från sitt ekipage och såg än mindre ut än vanligt i jämförelse med de omänskligt stora ballongerna som kontrollerades med linor av volontärarbetare, i plural. Alla var glada och "Happy Thanksgiving" ekade mellan de ändlösa skyskraporna.
Busy morning följdes av en gemytlig middag. Tog tåget tillbaks till Scarsdale strax innan 2.00 pm och möttes av skratt i dörröppningen. Thanksgiving hade kokat i flera dygn och locket på den stora kastrullen lyftes äntligen av till middagen. Människor umgicks och familjer slöt samman. Det var en lustfylld upplevelse att spendera thanksgiving tillsammans med min värdfamilj och deras släkt på amerikanskt vis. "Låt maten tysta munnen" är svenska och saknar helt och hållet en amerikansk översättning. Högljudda konversationer i form av skvaller och diskussioner är bara en av ingredienserna som kom på sidan av the big turkey. Hahaha.. -Porn is not a Swedish Invention.
Ännu en ärfarenhet rikare och tro mig när jag säger att USA inte är ett fattigt land.
I morse klev jag upp 6.00 för att en timme senare kliva på tåget tillsammans med X antal andra Yorkare som skulle se thanksgivingparaden på Manhattan. Jag delade sällskap med min värdfamilj som hade fått tag på fribiljetter till sittplatser vid Columbus Circle. Väl framme på Grand Central Station var det svårt att ta sig fram, underjorden var crowded och speglade vad som försig gick på marknivå. New York City är definitivt för litet för tillställningar som dessa då invånarna vanligvis är staplade på varandra i skyhöga byggnader. Vi hade fått oslagbara sittplatser på en VIP-läcktare i änden av Central Park, vid Columbus Circle. Solen sken och folk jublade. Jag hade laddat kamaren under natten och hade problem med att rymma de gigantiska ballongerna i kameradisplayen. Paraden var otrolig och lagom lång för att orka fokusera på varenda moment av underhållningen. Arrangören var Macy's och gästartisterna många. Förutom snoopy, scooby doo och alla andra amerikanska "frontfigurer" deltog bla Dolly Parton i Paraden. Hon vinkade glatt från sitt ekipage och såg än mindre ut än vanligt i jämförelse med de omänskligt stora ballongerna som kontrollerades med linor av volontärarbetare, i plural. Alla var glada och "Happy Thanksgiving" ekade mellan de ändlösa skyskraporna.
Busy morning följdes av en gemytlig middag. Tog tåget tillbaks till Scarsdale strax innan 2.00 pm och möttes av skratt i dörröppningen. Thanksgiving hade kokat i flera dygn och locket på den stora kastrullen lyftes äntligen av till middagen. Människor umgicks och familjer slöt samman. Det var en lustfylld upplevelse att spendera thanksgiving tillsammans med min värdfamilj och deras släkt på amerikanskt vis. "Låt maten tysta munnen" är svenska och saknar helt och hållet en amerikansk översättning. Högljudda konversationer i form av skvaller och diskussioner är bara en av ingredienserna som kom på sidan av the big turkey. Hahaha.. -Porn is not a Swedish Invention.
Ännu en ärfarenhet rikare och tro mig när jag säger att USA inte är ett fattigt land.
söndag 18 november 2007
Gudomligt
Manhattan, en fristad. Alla NY-au pairers heliga mecca. Ungdomar vallfärdar dit för att få en stund för sig själva tillsammans med alla andra.
Jag älskar att sätta mig på tåget från Scarsdale till Grand Central Station. Med musiken i öronen och handväskan på axeln dansar jag fram mellan avenyerna. Känslan är frihet. Jag kan göra vad jag vill, ingen bryr sig och jag har all tid i världen. Människorna är unika, ingen är den andra lik och anonymiteten är svindlande stor. Manhattan är crowdy & busy men valfriheten finns alltid där. Man ser bara det man vill se och springer bara om man har bråttom. Mycket kretsar kring möten och då är kyrkan ett bra val.
The Swedish Church ligger på 5 East 48th street, mitt i centrala Manhattan. Verksamheten är liten men ovärderlig stor. Den svenska fanan fladdrar ständigt i fartvinden utanpå fasaden men värmen är bestående på insidan av dess väggar. Där skildras liv och förmedlas hopp. Där finns det alltid någon att tala med. Kaffe och kanelbullar doftar hemma. Sverige är mitt kära hemland. Där har vi alla något gemensamt.
Senast idag var jag på besök i den svenska kyrkan, såväl även igår. Anledningen var tvåfaldig och innefattade både nytta och nöje. Det ena syftet var av sedvanlig art,luciaträning och det andra bestod av volontärt arbete på kyrkans Baazar. Full rulle hela helgen. Det såldes tomtar, dukar, ljus ochjuldekorationer av alla dess slag. Åts pepparkakor, saffransbröd, julmat och dracks glögg för "fulla" muggar.
Tro om jag är nöjd efter helgens vallfärd. För vem hade förväntat sig att sillen skulle dyka upp i NY tillsammans med laxen och köttbullarna?! Julen är räddad! Redan nu kan tomten komma...
Jag älskar att sätta mig på tåget från Scarsdale till Grand Central Station. Med musiken i öronen och handväskan på axeln dansar jag fram mellan avenyerna. Känslan är frihet. Jag kan göra vad jag vill, ingen bryr sig och jag har all tid i världen. Människorna är unika, ingen är den andra lik och anonymiteten är svindlande stor. Manhattan är crowdy & busy men valfriheten finns alltid där. Man ser bara det man vill se och springer bara om man har bråttom. Mycket kretsar kring möten och då är kyrkan ett bra val.
The Swedish Church ligger på 5 East 48th street, mitt i centrala Manhattan. Verksamheten är liten men ovärderlig stor. Den svenska fanan fladdrar ständigt i fartvinden utanpå fasaden men värmen är bestående på insidan av dess väggar. Där skildras liv och förmedlas hopp. Där finns det alltid någon att tala med. Kaffe och kanelbullar doftar hemma. Sverige är mitt kära hemland. Där har vi alla något gemensamt.
Senast idag var jag på besök i den svenska kyrkan, såväl även igår. Anledningen var tvåfaldig och innefattade både nytta och nöje. Det ena syftet var av sedvanlig art,luciaträning och det andra bestod av volontärt arbete på kyrkans Baazar. Full rulle hela helgen. Det såldes tomtar, dukar, ljus ochjuldekorationer av alla dess slag. Åts pepparkakor, saffransbröd, julmat och dracks glögg för "fulla" muggar.
Tro om jag är nöjd efter helgens vallfärd. För vem hade förväntat sig att sillen skulle dyka upp i NY tillsammans med laxen och köttbullarna?! Julen är räddad! Redan nu kan tomten komma...
torsdag 15 november 2007
Nu kokar extraknäcken
Från ena kneget till det andra. Knäcke hit och knäcke dit. I Amerika kan man göra stålar på det mesta.
Inspirationen flödar men långa dagar utan arbete går även den mest kreativa på nerverna. Somliga dagar känner jag mig som en fånge i mitt eget hus men andra dagar är fyllda av livslust och möjligheter. Idag var en sådan. Välkommen till livets bergochdalbana. Det går många tåg.
Dagens hjälte heter Susan Burman och hon designar håraccessoarer. Att hennes yrkesroll var så specificerad hade jag ingen aning om förrän jag trädde in i hennes ateljé. Tyg, plast, band och limpistoler. Hon har småskalig tillverkning i hemmet men ett redan etablerat märke världen över. Jag älskar att pyssla, hon bor några kvarter bort. Jobbet är skräddarsytt. Hon stack ner en limpistol i min ficka, fyllde en påse med diverse tyger och gav mig en handfull med förtroende. Snabba bud i Mellerud. Ladda pistolen, imorgon ska jag köpa en sax!
http://mp.hairboutique.com/Susan-Daniels/B/1084/C/&SortBy=&SortDirection=0&PageNo=1
Jag kan göra stålar på det här när jag kommer hem, Sofie-Daniels. Det säljer!
Inspirationen flödar men långa dagar utan arbete går även den mest kreativa på nerverna. Somliga dagar känner jag mig som en fånge i mitt eget hus men andra dagar är fyllda av livslust och möjligheter. Idag var en sådan. Välkommen till livets bergochdalbana. Det går många tåg.
Dagens hjälte heter Susan Burman och hon designar håraccessoarer. Att hennes yrkesroll var så specificerad hade jag ingen aning om förrän jag trädde in i hennes ateljé. Tyg, plast, band och limpistoler. Hon har småskalig tillverkning i hemmet men ett redan etablerat märke världen över. Jag älskar att pyssla, hon bor några kvarter bort. Jobbet är skräddarsytt. Hon stack ner en limpistol i min ficka, fyllde en påse med diverse tyger och gav mig en handfull med förtroende. Snabba bud i Mellerud. Ladda pistolen, imorgon ska jag köpa en sax!
http://mp.hairboutique.com/Susan-Daniels/B/1084/C/&SortBy=&SortDirection=0&PageNo=1
Jag kan göra stålar på det här när jag kommer hem, Sofie-Daniels. Det säljer!
onsdag 7 november 2007
Kalles med knäcke
Så kom hösten. Kylan kryper närmre och de färgskiftande löven sprids livligt med vinden. Som liten var hösten något att frukta, idag är det en årstid att se fram emot. Temperaturskillnader i en färgstark omgivning. November är en kontrastrik månad.
Om mina lustkänslor verkligen är förenade med naturen eller om mitt humör samspelar med något annat skall jag låta vara osagt. Keep on going moder Natur, tack fader Ingvar. Har nämligen IKEA-visiten i lördags att tacka för att jag kunde bre min första knäckemacka med ägg och kaviar i måndags. Familjen här fattar inte poängen med brödet men som tur är har Klara (den tidigare au pairen) preparerade banan lagomt mycket så det är bara tuta och köra med allt som börjar på full och slutar på korn. Ser fram emot glöggen på första advent.
Ikväll tar andra drycker vid. Red red wine... och kanske en och annan vit vinare. Vi ska skiva upp lite ost och knapra några kex at Julie's place. Hennes värdfamilj har ett stort hus med stora, öppna dörrar. Det värmer i höstnatten, skål!
Om mina lustkänslor verkligen är förenade med naturen eller om mitt humör samspelar med något annat skall jag låta vara osagt. Keep on going moder Natur, tack fader Ingvar. Har nämligen IKEA-visiten i lördags att tacka för att jag kunde bre min första knäckemacka med ägg och kaviar i måndags. Familjen här fattar inte poängen med brödet men som tur är har Klara (den tidigare au pairen) preparerade banan lagomt mycket så det är bara tuta och köra med allt som börjar på full och slutar på korn. Ser fram emot glöggen på första advent.
Ikväll tar andra drycker vid. Red red wine... och kanske en och annan vit vinare. Vi ska skiva upp lite ost och knapra några kex at Julie's place. Hennes värdfamilj har ett stort hus med stora, öppna dörrar. Det värmer i höstnatten, skål!
lördag 3 november 2007
torsdag 1 november 2007
Happy Halloween
Första november och jag kan riva ut den första sidan i mitt amerikanska kalenderår. En månad i förenta staterna och jag ligger på en säker andra plats i släkten, över längsta vistelsen i USA. Tomi leder ligan och jag har ingen plan på att försöka rubba han från tronen.
Förenta är staterna och dess invånare?! En gång om året åtminstone, på Halloween. Vilken fest! Det finns ingen svensk motsvarande högtid och hysterin går att likna med rea. Alla hushåll köper flera kilo (pounds of) godis, minst en pumpa och smyckar ut både dem själva och deras gård med diverse prylar. Affärerna gör stora pengar (det finns till och med stora Halloweenbutiker med enbart monsterprylar) flera månader i förväg men inte minst dagarna innan. Folk är som galna i svart och oranget, choklad och kolor, allt som anknyter till den stora högtiden. Om man inte har planerat väl eller lyckats hålla godispåsarna förslutna i skafferiet hemma så är kö och hysteri den bittra sanningen dagen D, den 31 oktober, fem i tolv. Stackars mammor!
Min Halloween blev dock inte riktigt som väntat men upplevelsen var ändå enorm. Varje år sker det en parad inne på Manhattan som alla är välkomna att ta del av antingen som följe eller åskådare. Jag såg verkligen fram emot att ta mig in efter jobbet tillsammans med några vänner och se den här paraden. Somliga var uppklädda och andra inte, själv valde jag att vara mig själv då jag varken hade någon påskostad kostym som många andra och ville heller inte bli förkyld av den rådande kylan som kommit smygande den senaste veckan. Vi tog 7.17 tåget in och redan efter 10 minuter ringde Julie, en av mina tyska vänners telefon. Det var en tjej från Finland Erika som hade missat sitt tåg och var tvungen att ta nästa. En timme senare, med Erikas sällskap påväg mot paraden dök nästa hinder upp. Alex var tvungen att gå på toa och vägen mot paraden fick genast nya koordinater, mission impossible. Att hitta ett "restroom" är inte så svårt i NYC som har x antal Starbucks men att finna en toalett som både har papper och det fortfarande går att spola i en kväll som denna innebar en dryg timmes toalettkö. Tiden gick och folket i paraden likaså. Väl ute från Starbucks och ännu en gång med rikting mot paraden som nu inte befann sig på samma ställe som för en timme sedan visste vi inte riktigt var vi skulle gå längre. Vi frågade oss fram och tillslut fann vi gatan som paraden hade vandrat på, kravallstaket och hundratals poliser. Showen var över men festen hade precis börjat. Människor var utsmyckade från topp till tå och ingen var den andra lik. Glädje var ett faktum, lika så kylan och hungern efter en varm säng där hemma. Jag var nöjd och bestämde mig att slå följe med några andra tyska vänner som var på väg hem. En förhållandevis lång kväll som mellan raderna bjöd på både det ena och det andra. Ingenting förvånar mig längre.
The United States of America
Förenta är staterna och dess invånare?! En gång om året åtminstone, på Halloween. Vilken fest! Det finns ingen svensk motsvarande högtid och hysterin går att likna med rea. Alla hushåll köper flera kilo (pounds of) godis, minst en pumpa och smyckar ut både dem själva och deras gård med diverse prylar. Affärerna gör stora pengar (det finns till och med stora Halloweenbutiker med enbart monsterprylar) flera månader i förväg men inte minst dagarna innan. Folk är som galna i svart och oranget, choklad och kolor, allt som anknyter till den stora högtiden. Om man inte har planerat väl eller lyckats hålla godispåsarna förslutna i skafferiet hemma så är kö och hysteri den bittra sanningen dagen D, den 31 oktober, fem i tolv. Stackars mammor!
Min Halloween blev dock inte riktigt som väntat men upplevelsen var ändå enorm. Varje år sker det en parad inne på Manhattan som alla är välkomna att ta del av antingen som följe eller åskådare. Jag såg verkligen fram emot att ta mig in efter jobbet tillsammans med några vänner och se den här paraden. Somliga var uppklädda och andra inte, själv valde jag att vara mig själv då jag varken hade någon påskostad kostym som många andra och ville heller inte bli förkyld av den rådande kylan som kommit smygande den senaste veckan. Vi tog 7.17 tåget in och redan efter 10 minuter ringde Julie, en av mina tyska vänners telefon. Det var en tjej från Finland Erika som hade missat sitt tåg och var tvungen att ta nästa. En timme senare, med Erikas sällskap påväg mot paraden dök nästa hinder upp. Alex var tvungen att gå på toa och vägen mot paraden fick genast nya koordinater, mission impossible. Att hitta ett "restroom" är inte så svårt i NYC som har x antal Starbucks men att finna en toalett som både har papper och det fortfarande går att spola i en kväll som denna innebar en dryg timmes toalettkö. Tiden gick och folket i paraden likaså. Väl ute från Starbucks och ännu en gång med rikting mot paraden som nu inte befann sig på samma ställe som för en timme sedan visste vi inte riktigt var vi skulle gå längre. Vi frågade oss fram och tillslut fann vi gatan som paraden hade vandrat på, kravallstaket och hundratals poliser. Showen var över men festen hade precis börjat. Människor var utsmyckade från topp till tå och ingen var den andra lik. Glädje var ett faktum, lika så kylan och hungern efter en varm säng där hemma. Jag var nöjd och bestämde mig att slå följe med några andra tyska vänner som var på väg hem. En förhållandevis lång kväll som mellan raderna bjöd på både det ena och det andra. Ingenting förvånar mig längre.
The United States of America
fredag 26 oktober 2007
Aldrig förr skådat..
Amazing!! I'm dumb with astonishment...
Tog en tur till Home Depot för att köpa ett brandalarm idag, hade skutit på det så länge att Vicki tillslut gav mig en vägbeskrivning till köpcentrat som ligger ca 10 min från Scarsdale.
Köpcentrat var till synes mindre än väntat med enbart ett fåtal desto större affärer. Min framfusighet och glädje av att äntligen ha hittat rätt efter x antal felkörningar och passerade infarter resultade i att jag även denna gång missade parkeringsinfarten till Home Depot. Ingen skada skedd då hela USA's konsumtion delvis bygger på felkörningar som kan leda till att tillfredställa andra eventuella behov. I det här fallet var behovet svårdefinierat men vägen slutade vid Stew Leonard's, "The World's Largest Dairy Store."
Utan några som helst förväntningar stapplade jag in i affären som mer likande en konkurrensfri marknad. Maten var snyggt och prydligt uppradad i hyllmeter och mitt uppmålade skräckscenario i form av American Lidl raderades utan att jag ens tänkte på det. Strömmen av människor med stora varuvagnar och målinriktade blickar var medryckande och jag kände mig mer som en alien på Jorden än Sofie i en mataffär. Med hakan i golvet var jag tillslut tvungen att släppa blicken från hyllorna som avlöste varann, maten som framställdes i sitt ultimatum, skyltarna som fångade hungriga köpare och grabba tag i en matvaruvagn. Bäst att hänga på, tänke jag.
Ordningen var noga uträknad och allt riktat mot kunden. IKEA-känslan spred sig som en lusteld och doften av kaffet piggade upp skallen. Utbudet av kaffe var... huge. Avdelningen; Freshly roasted coffee avlöstes av bakverk som bagels, donuts, cookies, muffins och allt till väldigt låga priser, om man köpte mycket. Ett dussin nybakade bagels för $4.99 eller ett halvt dussin donuts för $3.99. Skylten berättade att de bakade 1000 donuts i timmen. (Så är medelstorleken på kläder satt därefter också.)
Assorted dried fruits and mixed nuts, mushrooms, apples, peppers, herbs, lettuce, tomatoes, stir fry section, fruit and veggie platters, skirt steakers, potatoes, naked beef, ground beef, chicken breast, lamb, fresh pork. direct from out ranchers, free custom cuts- by our butchers, fresh pork, italian sausages, seafood salad, lobster, icecream, speciality cheese, olive bar( jag räknade till 26 sorter) kettle cooked, giant handmade chips, sushi och mer där till . Allt detta avdelningar och var mer än inbjudande. Inte nog med att allt var av toppkavlitet produkterna var även i stor grad levererat från den lokala bygden.
We make over 3 tons of fresh mozzarella every week, stod det på en skylt. Jag plockade upp kameran för att föreviga ett av livets levande ögonblick men stoppades av ett butiksbiträde som talade om att det var förbjudet att fotografera inne i butiken. Hon såg min besvikelse och gav mig ett brett leende som plåster på såren. När jag nådde provsmakningen på glassavdelningen som låg i anslutning till kassorna och utgången var jag ändå inte nöjd, jag var tvungen att gå tillbaka. Att en matvarubutik kan vara så underhållande fascinerar mig fortfarande och den andra turen öppnade ögonen för ännu fler lockande erbjudande och fick mig att köpa en cappuccino för enbart $1,65. Efter den andra turen i Stew Leonard's och lagom varm i kläderna var jag mätt på både det ena och det andra erbjudandet.
Tog en tur till Home Depot för att köpa ett brandalarm idag, hade skutit på det så länge att Vicki tillslut gav mig en vägbeskrivning till köpcentrat som ligger ca 10 min från Scarsdale.
Köpcentrat var till synes mindre än väntat med enbart ett fåtal desto större affärer. Min framfusighet och glädje av att äntligen ha hittat rätt efter x antal felkörningar och passerade infarter resultade i att jag även denna gång missade parkeringsinfarten till Home Depot. Ingen skada skedd då hela USA's konsumtion delvis bygger på felkörningar som kan leda till att tillfredställa andra eventuella behov. I det här fallet var behovet svårdefinierat men vägen slutade vid Stew Leonard's, "The World's Largest Dairy Store."
Utan några som helst förväntningar stapplade jag in i affären som mer likande en konkurrensfri marknad. Maten var snyggt och prydligt uppradad i hyllmeter och mitt uppmålade skräckscenario i form av American Lidl raderades utan att jag ens tänkte på det. Strömmen av människor med stora varuvagnar och målinriktade blickar var medryckande och jag kände mig mer som en alien på Jorden än Sofie i en mataffär. Med hakan i golvet var jag tillslut tvungen att släppa blicken från hyllorna som avlöste varann, maten som framställdes i sitt ultimatum, skyltarna som fångade hungriga köpare och grabba tag i en matvaruvagn. Bäst att hänga på, tänke jag.
Ordningen var noga uträknad och allt riktat mot kunden. IKEA-känslan spred sig som en lusteld och doften av kaffet piggade upp skallen. Utbudet av kaffe var... huge. Avdelningen; Freshly roasted coffee avlöstes av bakverk som bagels, donuts, cookies, muffins och allt till väldigt låga priser, om man köpte mycket. Ett dussin nybakade bagels för $4.99 eller ett halvt dussin donuts för $3.99. Skylten berättade att de bakade 1000 donuts i timmen. (Så är medelstorleken på kläder satt därefter också.)
Assorted dried fruits and mixed nuts, mushrooms, apples, peppers, herbs, lettuce, tomatoes, stir fry section, fruit and veggie platters, skirt steakers, potatoes, naked beef, ground beef, chicken breast, lamb, fresh pork. direct from out ranchers, free custom cuts- by our butchers, fresh pork, italian sausages, seafood salad, lobster, icecream, speciality cheese, olive bar( jag räknade till 26 sorter) kettle cooked, giant handmade chips, sushi och mer där till . Allt detta avdelningar och var mer än inbjudande. Inte nog med att allt var av toppkavlitet produkterna var även i stor grad levererat från den lokala bygden.
We make over 3 tons of fresh mozzarella every week, stod det på en skylt. Jag plockade upp kameran för att föreviga ett av livets levande ögonblick men stoppades av ett butiksbiträde som talade om att det var förbjudet att fotografera inne i butiken. Hon såg min besvikelse och gav mig ett brett leende som plåster på såren. När jag nådde provsmakningen på glassavdelningen som låg i anslutning till kassorna och utgången var jag ändå inte nöjd, jag var tvungen att gå tillbaka. Att en matvarubutik kan vara så underhållande fascinerar mig fortfarande och den andra turen öppnade ögonen för ännu fler lockande erbjudande och fick mig att köpa en cappuccino för enbart $1,65. Efter den andra turen i Stew Leonard's och lagom varm i kläderna var jag mätt på både det ena och det andra erbjudandet.
"People travel from all over to visit Stew Leonard's grocery store- some to shop, some to learn his sales secrets"Jag lämnade butiken med ett leende på läpprna. Ingvar Kamprads amerikanska motsvarighet heter Stew Leonard. Take "him" to Sweden and bless the people!
-Success Magazine
onsdag 24 oktober 2007
Santa Lucia
Anmälde mig nyss till Svenska Kyrkans Luciatåg i NY. Exciting! Nervöst. Sist jag var med i ett luciatåg fick anblicken av tre gående halmbockar mig att nästan tappa masken och börja skratta. Hörde ryktas om att Uma Thurman dök upp förra året. Jag känner hur nervositeten kommer krypande. Inte snubbla, gå i takt till musiken och håll koll på ljuset. Känns skönt att man trots allt är brandman, kvinna.
måndag 22 oktober 2007
Vad har jag gjort?!
Jag har bokat en flygbiljett till Kanada över jul.Drömmen har funnits där i åratal. Äntligen tar jag tillfället och åker för att hälsa på en av mina kanadensiska vänner Darren Roach i St. John, New Brunswick. Träffade Darren under JVM i Kanada 2004 då jag efter semifinalen desperat sökte skjuts till hotellet. Han spelade för Kanadas juniorlandslag och vi har haft bra kontakt sedan dess. Jag hoppas visiten blir lyckad, förväntningarna är en aningen höga angående julfirandet eftersom Darrens familj är Katoliker.
De välkomnar mig med öppna (bildörrar) armar. De hämtar nämligen upp mig i Bangor. Pengarna räckte bara till halvägs över gränsen!
söndag 21 oktober 2007
Ett tips till "Hänt Extra"
Efter en vecka är tidningsbuntarna många och höga hos familjen Adler. De täcker inte bara halva köksbordet utan har även ett utrymme på en av bänkarna i köket där man kan hitta allt från tjocka matlagningsmagsin till fashion- eller sportmagasin. I morse läste jag IKEA-katalogen till frukost och times fashion-bilaga tillsammans med kaffet. Var och varannan sida rymmer reklam och jag har redan börjat lära mig sålla bland annonserna. En sida fick mig däremot att hoppa till., annonsen var för märket Tummy Tuck Jeans och modellen var självaste Agneta Sjödin. Vår egna folkkära stålkvinna, fångarna på fortet, Gladiatorerna, you name it. Jag memorerade webbadressen och slängde mig över datorn. Hon dök upp med samma bild på förstasidan och jag letade febrilt efter fler så att jag kunde bekfräfta hennes identitet. Syftet med annonsen var en kampanj för bröstcancerforskningen, ett ämne som är på tapeten hela oktober månad.
http://www.tummytuckjeans.com/index.htm
Jag länkar hemsidan men det finns ännu en pusselbit som stärker motivet av att modellen är Agneta Sjödin. Jag såg nämligen både hon och Peter Siepen på samma flyg som mig på väg till NYC den 1 oktober 2007. Got ya!!
http://www.tummytuckjeans.com/index.htm
Jag länkar hemsidan men det finns ännu en pusselbit som stärker motivet av att modellen är Agneta Sjödin. Jag såg nämligen både hon och Peter Siepen på samma flyg som mig på väg till NYC den 1 oktober 2007. Got ya!!
Ryktet har spridigt sig
Ö-visiten blev inställd och turen i centralpark existerar fortfarande bara på film. Anledningen är godtagbar, en aning smickrande.
Mellan 4.00 och 8.00 pm igår lördag satt jag barnvakt. Familjen var för mig okänd men objekten Michael, en av Spencers kompisar och hans tvillingsyster Isabell var bekanta. Michael har varit hemma hos oss mycket den senaste tiden och är väldigt förtjust i min Chocolate Milkshake. Han älskar sötsaker, är en mycket artig ung man med konstnärlig ådra och tänker så mycket att det knakar.
Det är kul att jobba som babysitter på lördagkvällar. Då är nästan allt tillåtet. Michael spenderade kvällen uppe på sitt rum medan Isabell hade två tjejkompisar över som skrek lika mycket som ett helt lag med cheerleaders. Musiken livade upp stämningen och tjejerna käkade nudlar som aldrig förr, beställde kinamat som de trodde var förgiftad och tryckte i sig glass i mängder. Efter fyra timmar var köket ett bombnedslag av tallrikar, bestick och drivor med rester. Klockan 7.55 pm kom mamman hem, hon bröt på polska och jag förväntade mig en utskällning. Jag visade henne köket och erbjöd mig att städa upp men allt var i sin ordning. Jag kunde lugnt och stilla stänga av tvn, lämna festen och köra hem 50 dollar rikare.
Sammanfattningsvis är jag redan känd och omtyckt av barnen!
Mellan 4.00 och 8.00 pm igår lördag satt jag barnvakt. Familjen var för mig okänd men objekten Michael, en av Spencers kompisar och hans tvillingsyster Isabell var bekanta. Michael har varit hemma hos oss mycket den senaste tiden och är väldigt förtjust i min Chocolate Milkshake. Han älskar sötsaker, är en mycket artig ung man med konstnärlig ådra och tänker så mycket att det knakar.
Det är kul att jobba som babysitter på lördagkvällar. Då är nästan allt tillåtet. Michael spenderade kvällen uppe på sitt rum medan Isabell hade två tjejkompisar över som skrek lika mycket som ett helt lag med cheerleaders. Musiken livade upp stämningen och tjejerna käkade nudlar som aldrig förr, beställde kinamat som de trodde var förgiftad och tryckte i sig glass i mängder. Efter fyra timmar var köket ett bombnedslag av tallrikar, bestick och drivor med rester. Klockan 7.55 pm kom mamman hem, hon bröt på polska och jag förväntade mig en utskällning. Jag visade henne köket och erbjöd mig att städa upp men allt var i sin ordning. Jag kunde lugnt och stilla stänga av tvn, lämna festen och köra hem 50 dollar rikare.
Sammanfattningsvis är jag redan känd och omtyckt av barnen!
fredag 19 oktober 2007
"Island of many hills"
Då var det snart helg igen och kompassen är denna gång riktad mot Manhattan. Ska träffa en kompis från Au Pair-utbildningen på Long Island på söndag men imorgon ska jag först in och reka med en annan kompis från den lokala hembygden, Scarsdale. Ön Manhattan är ett kommersiellt, finansiellt och kulturellt center som tillsammans med fem stadsdelar bildar NYC. Utbudet på Manhattan är enormt och har många kända landmärken, turistattraktioner, museeum och univerisitet. Den karaktäristiska siluetten med dess skyskrapor berättar att Manhattan även är det största central business district i USA.
Namnet Manhattan kommer ursprungligen från ordet Manna-hata som Henry Hudson, kapten på skeppet Helve Maen ( Half Moon) det holländska ostindiska kompaniet, namngav de bosatta folket på båda sidorna av Mauritius River då han seglade in i New York City's hamn i september 1609 i hopp om att finna en östpassage till Kina. Mauritius River, uppkallade efter Hollands dåvarande Lord-Lieutenant döptes senare om till the Hudson River och ön som invånarna bodde på fick därefter heta Manhattan.
Manhattan, som är 58,8 kvadratkiliometer, har sedan 2000 då invånarantalet var 1 537 195 ökat till en av de mest befolkade områderna i världen. Trots stadens omfattande stadskärna så har nästan hela manhattan ett fyrkantigt gatunät. De nord-sydliga vägarna kallas "avenues" och de väst-östliga kallas "streets". Dessa är några av sevärheterna:
Namnet Manhattan kommer ursprungligen från ordet Manna-hata som Henry Hudson, kapten på skeppet Helve Maen ( Half Moon) det holländska ostindiska kompaniet, namngav de bosatta folket på båda sidorna av Mauritius River då han seglade in i New York City's hamn i september 1609 i hopp om att finna en östpassage till Kina. Mauritius River, uppkallade efter Hollands dåvarande Lord-Lieutenant döptes senare om till the Hudson River och ön som invånarna bodde på fick därefter heta Manhattan.
Manhattan, som är 58,8 kvadratkiliometer, har sedan 2000 då invånarantalet var 1 537 195 ökat till en av de mest befolkade områderna i världen. Trots stadens omfattande stadskärna så har nästan hela manhattan ett fyrkantigt gatunät. De nord-sydliga vägarna kallas "avenues" och de väst-östliga kallas "streets". Dessa är några av sevärheterna:
- Centralpark
- Empire State Building
- Fifth Avenue
- Greenwich Village
- Chinatown och Little Italy
- Chelsea, Hell's Kitchen och Meatpacking District
- Harlem
- Times Square
- Ground Zero
- Rockefeller Center
- The Statue of Liberty
onsdag 17 oktober 2007
Vilken besvikelse...
Drog iväg sent till gymmet idag vilket innebar att det hade hunnit bli mörkt inför hemfärden. Det tog mig en stund att hitta bilen på den enorma parkeringen men när jag tillslut fann den satte jag mig belåtet i förarsätet och startade bilen. Det var inte bara mörkret som hade lagt sig, rutan var täckt av imma som oroade mig lite. Jag såg ganska dåligt till en början men den fukt som inte vindrutetorkarna rådde på försvann mestadels tillslut ändå. Körningen var kort då jag bor ca 1,5 km från gymmet och precis då jag skulle svänga av från Central Park Avenue till Mount Joy Avenue, min gata, så ser jag en polisbil signalera med en massa lysen bakom mig. Eftersom bakrutan fortfarande var igenimmad så var det inte förrän ljudet av sirenerna nådde mina trumhinnor som jag förstod att det var mig de var ute efter. Lugnt och sansat krypkörde jag upp för Mt Joy med hjärtat i halsgropen ch stannade bilen. Polisbilen blinkade fortfarande och sekunderna kändes som minuter. Det var jag som var boven och jag ville inget annat än att kliva ur bilen men hollywood-nerven skickade signaler till hjärnan som sa keep hold your hands on the steering wheel. Bildörren bakom öppnades och en mörk gestalt med ficklampa(trodde först det var en pistol) närmade sig bilen. Polisen kollade baksätet med ljuset från ficklampan och jag tyckte det började kännas lite obehagligt så jag öppnade bildörren. Polisen var till min besvikelse en kvinna och frågade varför jag körde utan lysen? Jag tänkte tillbaka på de senaste tio minutrarna och insåg att jag av misstag inte slog på lyset förrän jag stannade vid första trafikljuset, då jag passerade tre på vägen jag just körde. Hon ville se mitt körkort som jag stolt visade upp (tack pappa) tillsammans med mitt internationella driving license. Jag bad om ursäkt och fick en varning, lovade att alltid köra med lyset på i fortsättningen och körde lagligt de 200 metrarna som återstod av sträckan hem.
En erfarenhet rikare men något besviken då det åtminstone kunnat varit en "riktig" polis.
En erfarenhet rikare men något besviken då det åtminstone kunnat varit en "riktig" polis.
måndag 15 oktober 2007
Woo ooo oo o, jag har hittat gymmet!
Planet fitness, here I come.. 1,5 km hemifrån, öppet 5am - 11pm, lite folk dagtid, två schyssta träningskompisar och kostar enbart $10.00/ month. Jag är redo att börja redan imorgon. Kommer att sova gott i natt.
lördag 13 oktober 2007
Go Edgemont Panthers Go!!
Ljudet från generatorerna som genererar ljus till strålkastarna på fotbollsplanen susar fortfarande i mina öron och påminner mig om att kylan kommer smygande. Can't believe it. För tre-fyra dagar sedan gick jag i shorts och torkade svetten som ofrånkomligt produsserades i den outhärdliga hettan. Då var det mellan 25 och 30 grader, nu förfryser jag tårna om jag skulle få för mig att bära något annat än "vinterskor".
2-0 till Edgemont... matchen som den här gången imponerade, det var den andra inom loppet av en vecka. Jason är bra och kom mer till sin rätt ikväll än vad han gjorde sist då han precis hade tillfrisknat från en svår förkyldning. OK, han är fortfarande lat men tillhör the varsity team och tränas delvis av Roger(dad) i det egna klubblaget. Jason har minst en träning om dagen och bär alltid fotbollsskor. Detta medför fler konsekvenser än en påskyndad växthuseffekt till följd av ett frekvent gasande och bromsande fram och tillbaka mellan fotbollsplanerna. The laundry!
Tvättkorgen är överfull och tvättmaskinen går varm med fotbollsstrumpor som huvudingrediens. Med livet som insats. De förtjänar att kallas för en riktig fotbollsfamilj.
torsdag 11 oktober 2007
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
Idag flyttar jag in i mitt rum. Har sett fram emot den här dagen länge. Den senaste veckan har jag tillbringat i barnens lekrum vilket i och för sig varit ett utmärkt sett att komma nära barnen då de så fort de får chansen smiter upp och spelar XBOX 360 "på mitt rum". Till och med jag fick mig en omgång häromdagen.
Rummet är mysigt, det ligger på tredje plan med vita väggar, snett tak och spröjsade fönster. Väldigt inbjudande för en kreatör som jag... Tog precis bort den blommiga gardinkappan. Det blev ett enormt lyft. Köpte nya sängkläder med Klara i tisdags och planerar att besöka Michaels, en stor hobbybutik till helgen. Jag längtar tills att få klä dessa väggar med massor, av all min energi. NY inspirerar!!
Rummet är mysigt, det ligger på tredje plan med vita väggar, snett tak och spröjsade fönster. Väldigt inbjudande för en kreatör som jag... Tog precis bort den blommiga gardinkappan. Det blev ett enormt lyft. Köpte nya sängkläder med Klara i tisdags och planerar att besöka Michaels, en stor hobbybutik till helgen. Jag längtar tills att få klä dessa väggar med massor, av all min energi. NY inspirerar!!
tisdag 9 oktober 2007
"Pyjamasbyxans dag"
Dagar kan vara långa, så väl pyjamasen.
Idag har jag och Klara, Adler's tidigare au pair hunnit med massor. Effektivitet är ledordet då man ska springa andras ärenden för att sedan hinna med sina egna. Vi har kommit fram till att det är rätt trevligt att vara två au pairer på en 12 och 15-åring. Klara drar till San Franacisco på torsdag för att sedan flyga vidare till Hawaii med en kompis, så imorgon är det sista dagen together in the house sedan startar au pair livet for real.
Det var först när vi körde för att hämta pojkarna på skolan som vi såg de första nalle puh-björnarna komma gående. Det kan ta 10-20 minuter att komma fram till skolan då det kl 3 varje eftermiddag står en bilparad med över 50 jeepar och puttrar längs med skolans uppfart. Vi fick oss ett gott skratt då vi trodde att flickan av misstag hade glömt byta om men ju närmare vi kom skolan desto fler oombytta skolbarn såg vi. Jag trodde mig ha sett något liknande i Oslo förra hösten när jag var där men att det modet skulle ha spritt sig till den judiska överklasskolan i Scarsdale, NY var omöjligt.
Möjligt var, "Pajama Day". Vilket betydde att alla tjejer bar pyjamas idag, riktigt mysigt såg det ut att vara. Något att ta med sig hem till Sverige kanske. För vem vill inte sova 10 minuter längre på mornarna?
Idag har jag och Klara, Adler's tidigare au pair hunnit med massor. Effektivitet är ledordet då man ska springa andras ärenden för att sedan hinna med sina egna. Vi har kommit fram till att det är rätt trevligt att vara två au pairer på en 12 och 15-åring. Klara drar till San Franacisco på torsdag för att sedan flyga vidare till Hawaii med en kompis, så imorgon är det sista dagen together in the house sedan startar au pair livet for real.
Det var först när vi körde för att hämta pojkarna på skolan som vi såg de första nalle puh-björnarna komma gående. Det kan ta 10-20 minuter att komma fram till skolan då det kl 3 varje eftermiddag står en bilparad med över 50 jeepar och puttrar längs med skolans uppfart. Vi fick oss ett gott skratt då vi trodde att flickan av misstag hade glömt byta om men ju närmare vi kom skolan desto fler oombytta skolbarn såg vi. Jag trodde mig ha sett något liknande i Oslo förra hösten när jag var där men att det modet skulle ha spritt sig till den judiska överklasskolan i Scarsdale, NY var omöjligt.
Möjligt var, "Pajama Day". Vilket betydde att alla tjejer bar pyjamas idag, riktigt mysigt såg det ut att vara. Något att ta med sig hem till Sverige kanske. För vem vill inte sova 10 minuter längre på mornarna?
måndag 8 oktober 2007
God bless America... I'm here.
Känslan har infunnit sig, livet är underbart. Tanken "om jag skulle dö nu så skulle jag ändå vara nöjd" florerar i min hjärna och gör utlopp av lycka i vardagen. Jag känner mig fri med NY för mina fötter. Here i come with nothing to lose, förutom; pengar, pass, visa, KÖRKORT och framför allt förtroende. Förtroendet är den viktigaste beståndsdelen då familjen är min livförsäkring. Så länge de är på min sida så går "allt" att lösa till och med kvarlämnade körkort i Sverige. So stupid!
4 oct 11.00 pm (05.00)
-Hey guys, hur är läget? vad har du där, körkort, varför har du det med dig till USA det är ju som gjort för att försvinna? (på glad och längtansfull svenska)
- Va, vad snackar du om? Har du inget körkort? (på grov dumförklarande skånska)
- Nä, varför ska jag ha det då jag har det internationella? nej säg inte att jag inte får köra utan det svenska körkortet...det lämnade jag hemma! HELVETE!! (på osäker och ångestfylld svenska)
...en kvart senare, efter många svordomar och ett kort samtal hem till Sverige var allt löst, or not. Körkortet skulle ta fyra arbetsdagar att skicka. Följande dag var en fredag och måndagen skulle firas till minne av nån kaxig europe som kom till Amerika.
Med en växande klump i magen som enda stöd var jag tvungen att berätta den inte så glada nyheten för min värdfamilj . "Hi, my name is Sofie and I left my driving license at home" ekade i huvudet. Fy, vad jag skämdes. Vicki, min värdmamma tog det förvånansvärt bra och förstod inte först vad jag menade vilket jag kan förstå då min mun pladdrade stup i ett av nervositet. Hon blev bara "lite" orolig och var tvungen att ringa min LCC (min koordinator i USA). Telefonsamtalet varade länge och många skräckinjagande bilder hann passera i mitt huvud innan det visade sig att ingen skada var skedd då det faktiskt var som jag trodde. Det räcker med att ha det internationella körkortet i NY. Jag kunde andas ut och återgå till drömmens värld, jag är i USA.
4 oct 11.00 pm (05.00)
-Hey guys, hur är läget? vad har du där, körkort, varför har du det med dig till USA det är ju som gjort för att försvinna? (på glad och längtansfull svenska)
- Va, vad snackar du om? Har du inget körkort? (på grov dumförklarande skånska)
- Nä, varför ska jag ha det då jag har det internationella? nej säg inte att jag inte får köra utan det svenska körkortet...det lämnade jag hemma! HELVETE!! (på osäker och ångestfylld svenska)
...en kvart senare, efter många svordomar och ett kort samtal hem till Sverige var allt löst, or not. Körkortet skulle ta fyra arbetsdagar att skicka. Följande dag var en fredag och måndagen skulle firas till minne av nån kaxig europe som kom till Amerika.
Med en växande klump i magen som enda stöd var jag tvungen att berätta den inte så glada nyheten för min värdfamilj . "Hi, my name is Sofie and I left my driving license at home" ekade i huvudet. Fy, vad jag skämdes. Vicki, min värdmamma tog det förvånansvärt bra och förstod inte först vad jag menade vilket jag kan förstå då min mun pladdrade stup i ett av nervositet. Hon blev bara "lite" orolig och var tvungen att ringa min LCC (min koordinator i USA). Telefonsamtalet varade länge och många skräckinjagande bilder hann passera i mitt huvud innan det visade sig att ingen skada var skedd då det faktiskt var som jag trodde. Det räcker med att ha det internationella körkortet i NY. Jag kunde andas ut och återgå till drömmens värld, jag är i USA.
söndag 30 september 2007
The final countdown
07.00- Uppe med tuppen. Natten gick över förväntan, kändes som en evighet till morgon då jag bestämde mig för att somna i natt. Om allt går som det ska så befinner jag mig på andra sidan atlanten om 18h. Shit! Hjälp! Kan man ångra sig?! Krypa under täcket. Springa och gömma sig i skogen. Låsa in sig på toan. Spela död. (Nää, den har jag försökt med alldeles för många gånger nu..mamma och pappa skulle avslöja mig direkt.) Det är bara att ta tjuren i hornen Sofie, tänker jag tyst för mig själv. Det är ju det här jag vill, skriker det inombords.
Overseas- hur coolt låter inte det?! Med mobilen avstängd förgått (under åtminstone ett år) och väskorna sprängfyllda känns det konstigt att för sista gången bege sig mot frukostbordet. Det är sista gången jag ska äta kring det runda frukostbordet på Strengbergsgatan 9a, för sista gången läsa "tidningen ångermanland", för sista gången som jag plockar ur och äter upp bananerna i müsliburken, sista gången som jag medvetet ställer den tomma frukostskålen på diskbänken. Förlåt mamma, jag lovar att göra dig stolt där borta.
Undra om Bamse känner på sig att en stor förändring är på väg att ske, tycker han beter sig lite konstigt idag. Han var ute och vädrade kostymen redan klockan fem. Det är inte alla som går klädd i smoking klockan sju på morgonen. Jag kommer att sakna honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
