Tänka sig att det snart gått två månader sedan jag lämnade Sverige. När jag anlände till NY i Oktober kändes det som att jag hade åkt bakåt i tiden med tanke på temperaturskillnaden. Nu äntligen har kylan sprungit i kapp tiden och på söndag är det första advent. Julnerverna börjar synas allt tydligare på NY's gator. Blicken är mer målinriktad och stegen betydligt snabbare.
Själv flyr jag fältet, nästa helg åka till Boston för att hälsa på en kompis som precis flyttat. Vi ska göra julgodis och dricka glögg. Tackar IKEA återigen för klirret i kassarna. Ingen jul utan värmen från den rykande glöggen, om det ändå varit BLOSSA.
Första advent, andra advent och tredje advent är det Lucia i Holy Trinity Lutherans Church. Tiden går fort då man har roligt och det är precis vad jag ska ha från och med fjärde advent då jag åker till Kanada. Lämnar staterna för en kortare visit hos min kära vän Darren Roach i St. John, NB under jul. Se upp i backen för annars får ni tusen hål i nacken. Check this site!
http://www.poleymountain.com
tisdag 27 november 2007
fredag 23 november 2007
torsdag 22 november 2007
Happy Thanksgiving
Tre dagars föreberedelser för en måltid som varade i några timmar. Min första thanksgiving är avklarad och det är inte bara magen som är fylld efter en förtjusande dag som denna.
I morse klev jag upp 6.00 för att en timme senare kliva på tåget tillsammans med X antal andra Yorkare som skulle se thanksgivingparaden på Manhattan. Jag delade sällskap med min värdfamilj som hade fått tag på fribiljetter till sittplatser vid Columbus Circle. Väl framme på Grand Central Station var det svårt att ta sig fram, underjorden var crowded och speglade vad som försig gick på marknivå. New York City är definitivt för litet för tillställningar som dessa då invånarna vanligvis är staplade på varandra i skyhöga byggnader. Vi hade fått oslagbara sittplatser på en VIP-läcktare i änden av Central Park, vid Columbus Circle. Solen sken och folk jublade. Jag hade laddat kamaren under natten och hade problem med att rymma de gigantiska ballongerna i kameradisplayen. Paraden var otrolig och lagom lång för att orka fokusera på varenda moment av underhållningen. Arrangören var Macy's och gästartisterna många. Förutom snoopy, scooby doo och alla andra amerikanska "frontfigurer" deltog bla Dolly Parton i Paraden. Hon vinkade glatt från sitt ekipage och såg än mindre ut än vanligt i jämförelse med de omänskligt stora ballongerna som kontrollerades med linor av volontärarbetare, i plural. Alla var glada och "Happy Thanksgiving" ekade mellan de ändlösa skyskraporna.
Busy morning följdes av en gemytlig middag. Tog tåget tillbaks till Scarsdale strax innan 2.00 pm och möttes av skratt i dörröppningen. Thanksgiving hade kokat i flera dygn och locket på den stora kastrullen lyftes äntligen av till middagen. Människor umgicks och familjer slöt samman. Det var en lustfylld upplevelse att spendera thanksgiving tillsammans med min värdfamilj och deras släkt på amerikanskt vis. "Låt maten tysta munnen" är svenska och saknar helt och hållet en amerikansk översättning. Högljudda konversationer i form av skvaller och diskussioner är bara en av ingredienserna som kom på sidan av the big turkey. Hahaha.. -Porn is not a Swedish Invention.
Ännu en ärfarenhet rikare och tro mig när jag säger att USA inte är ett fattigt land.
I morse klev jag upp 6.00 för att en timme senare kliva på tåget tillsammans med X antal andra Yorkare som skulle se thanksgivingparaden på Manhattan. Jag delade sällskap med min värdfamilj som hade fått tag på fribiljetter till sittplatser vid Columbus Circle. Väl framme på Grand Central Station var det svårt att ta sig fram, underjorden var crowded och speglade vad som försig gick på marknivå. New York City är definitivt för litet för tillställningar som dessa då invånarna vanligvis är staplade på varandra i skyhöga byggnader. Vi hade fått oslagbara sittplatser på en VIP-läcktare i änden av Central Park, vid Columbus Circle. Solen sken och folk jublade. Jag hade laddat kamaren under natten och hade problem med att rymma de gigantiska ballongerna i kameradisplayen. Paraden var otrolig och lagom lång för att orka fokusera på varenda moment av underhållningen. Arrangören var Macy's och gästartisterna många. Förutom snoopy, scooby doo och alla andra amerikanska "frontfigurer" deltog bla Dolly Parton i Paraden. Hon vinkade glatt från sitt ekipage och såg än mindre ut än vanligt i jämförelse med de omänskligt stora ballongerna som kontrollerades med linor av volontärarbetare, i plural. Alla var glada och "Happy Thanksgiving" ekade mellan de ändlösa skyskraporna.
Busy morning följdes av en gemytlig middag. Tog tåget tillbaks till Scarsdale strax innan 2.00 pm och möttes av skratt i dörröppningen. Thanksgiving hade kokat i flera dygn och locket på den stora kastrullen lyftes äntligen av till middagen. Människor umgicks och familjer slöt samman. Det var en lustfylld upplevelse att spendera thanksgiving tillsammans med min värdfamilj och deras släkt på amerikanskt vis. "Låt maten tysta munnen" är svenska och saknar helt och hållet en amerikansk översättning. Högljudda konversationer i form av skvaller och diskussioner är bara en av ingredienserna som kom på sidan av the big turkey. Hahaha.. -Porn is not a Swedish Invention.
Ännu en ärfarenhet rikare och tro mig när jag säger att USA inte är ett fattigt land.
söndag 18 november 2007
Gudomligt
Manhattan, en fristad. Alla NY-au pairers heliga mecca. Ungdomar vallfärdar dit för att få en stund för sig själva tillsammans med alla andra.
Jag älskar att sätta mig på tåget från Scarsdale till Grand Central Station. Med musiken i öronen och handväskan på axeln dansar jag fram mellan avenyerna. Känslan är frihet. Jag kan göra vad jag vill, ingen bryr sig och jag har all tid i världen. Människorna är unika, ingen är den andra lik och anonymiteten är svindlande stor. Manhattan är crowdy & busy men valfriheten finns alltid där. Man ser bara det man vill se och springer bara om man har bråttom. Mycket kretsar kring möten och då är kyrkan ett bra val.
The Swedish Church ligger på 5 East 48th street, mitt i centrala Manhattan. Verksamheten är liten men ovärderlig stor. Den svenska fanan fladdrar ständigt i fartvinden utanpå fasaden men värmen är bestående på insidan av dess väggar. Där skildras liv och förmedlas hopp. Där finns det alltid någon att tala med. Kaffe och kanelbullar doftar hemma. Sverige är mitt kära hemland. Där har vi alla något gemensamt.
Senast idag var jag på besök i den svenska kyrkan, såväl även igår. Anledningen var tvåfaldig och innefattade både nytta och nöje. Det ena syftet var av sedvanlig art,luciaträning och det andra bestod av volontärt arbete på kyrkans Baazar. Full rulle hela helgen. Det såldes tomtar, dukar, ljus ochjuldekorationer av alla dess slag. Åts pepparkakor, saffransbröd, julmat och dracks glögg för "fulla" muggar.
Tro om jag är nöjd efter helgens vallfärd. För vem hade förväntat sig att sillen skulle dyka upp i NY tillsammans med laxen och köttbullarna?! Julen är räddad! Redan nu kan tomten komma...
Jag älskar att sätta mig på tåget från Scarsdale till Grand Central Station. Med musiken i öronen och handväskan på axeln dansar jag fram mellan avenyerna. Känslan är frihet. Jag kan göra vad jag vill, ingen bryr sig och jag har all tid i världen. Människorna är unika, ingen är den andra lik och anonymiteten är svindlande stor. Manhattan är crowdy & busy men valfriheten finns alltid där. Man ser bara det man vill se och springer bara om man har bråttom. Mycket kretsar kring möten och då är kyrkan ett bra val.
The Swedish Church ligger på 5 East 48th street, mitt i centrala Manhattan. Verksamheten är liten men ovärderlig stor. Den svenska fanan fladdrar ständigt i fartvinden utanpå fasaden men värmen är bestående på insidan av dess väggar. Där skildras liv och förmedlas hopp. Där finns det alltid någon att tala med. Kaffe och kanelbullar doftar hemma. Sverige är mitt kära hemland. Där har vi alla något gemensamt.
Senast idag var jag på besök i den svenska kyrkan, såväl även igår. Anledningen var tvåfaldig och innefattade både nytta och nöje. Det ena syftet var av sedvanlig art,luciaträning och det andra bestod av volontärt arbete på kyrkans Baazar. Full rulle hela helgen. Det såldes tomtar, dukar, ljus ochjuldekorationer av alla dess slag. Åts pepparkakor, saffransbröd, julmat och dracks glögg för "fulla" muggar.
Tro om jag är nöjd efter helgens vallfärd. För vem hade förväntat sig att sillen skulle dyka upp i NY tillsammans med laxen och köttbullarna?! Julen är räddad! Redan nu kan tomten komma...
torsdag 15 november 2007
Nu kokar extraknäcken
Från ena kneget till det andra. Knäcke hit och knäcke dit. I Amerika kan man göra stålar på det mesta.
Inspirationen flödar men långa dagar utan arbete går även den mest kreativa på nerverna. Somliga dagar känner jag mig som en fånge i mitt eget hus men andra dagar är fyllda av livslust och möjligheter. Idag var en sådan. Välkommen till livets bergochdalbana. Det går många tåg.
Dagens hjälte heter Susan Burman och hon designar håraccessoarer. Att hennes yrkesroll var så specificerad hade jag ingen aning om förrän jag trädde in i hennes ateljé. Tyg, plast, band och limpistoler. Hon har småskalig tillverkning i hemmet men ett redan etablerat märke världen över. Jag älskar att pyssla, hon bor några kvarter bort. Jobbet är skräddarsytt. Hon stack ner en limpistol i min ficka, fyllde en påse med diverse tyger och gav mig en handfull med förtroende. Snabba bud i Mellerud. Ladda pistolen, imorgon ska jag köpa en sax!
http://mp.hairboutique.com/Susan-Daniels/B/1084/C/&SortBy=&SortDirection=0&PageNo=1
Jag kan göra stålar på det här när jag kommer hem, Sofie-Daniels. Det säljer!
Inspirationen flödar men långa dagar utan arbete går även den mest kreativa på nerverna. Somliga dagar känner jag mig som en fånge i mitt eget hus men andra dagar är fyllda av livslust och möjligheter. Idag var en sådan. Välkommen till livets bergochdalbana. Det går många tåg.
Dagens hjälte heter Susan Burman och hon designar håraccessoarer. Att hennes yrkesroll var så specificerad hade jag ingen aning om förrän jag trädde in i hennes ateljé. Tyg, plast, band och limpistoler. Hon har småskalig tillverkning i hemmet men ett redan etablerat märke världen över. Jag älskar att pyssla, hon bor några kvarter bort. Jobbet är skräddarsytt. Hon stack ner en limpistol i min ficka, fyllde en påse med diverse tyger och gav mig en handfull med förtroende. Snabba bud i Mellerud. Ladda pistolen, imorgon ska jag köpa en sax!
http://mp.hairboutique.com/Susan-Daniels/B/1084/C/&SortBy=&SortDirection=0&PageNo=1
Jag kan göra stålar på det här när jag kommer hem, Sofie-Daniels. Det säljer!
onsdag 7 november 2007
Kalles med knäcke
Så kom hösten. Kylan kryper närmre och de färgskiftande löven sprids livligt med vinden. Som liten var hösten något att frukta, idag är det en årstid att se fram emot. Temperaturskillnader i en färgstark omgivning. November är en kontrastrik månad.
Om mina lustkänslor verkligen är förenade med naturen eller om mitt humör samspelar med något annat skall jag låta vara osagt. Keep on going moder Natur, tack fader Ingvar. Har nämligen IKEA-visiten i lördags att tacka för att jag kunde bre min första knäckemacka med ägg och kaviar i måndags. Familjen här fattar inte poängen med brödet men som tur är har Klara (den tidigare au pairen) preparerade banan lagomt mycket så det är bara tuta och köra med allt som börjar på full och slutar på korn. Ser fram emot glöggen på första advent.
Ikväll tar andra drycker vid. Red red wine... och kanske en och annan vit vinare. Vi ska skiva upp lite ost och knapra några kex at Julie's place. Hennes värdfamilj har ett stort hus med stora, öppna dörrar. Det värmer i höstnatten, skål!
Om mina lustkänslor verkligen är förenade med naturen eller om mitt humör samspelar med något annat skall jag låta vara osagt. Keep on going moder Natur, tack fader Ingvar. Har nämligen IKEA-visiten i lördags att tacka för att jag kunde bre min första knäckemacka med ägg och kaviar i måndags. Familjen här fattar inte poängen med brödet men som tur är har Klara (den tidigare au pairen) preparerade banan lagomt mycket så det är bara tuta och köra med allt som börjar på full och slutar på korn. Ser fram emot glöggen på första advent.
Ikväll tar andra drycker vid. Red red wine... och kanske en och annan vit vinare. Vi ska skiva upp lite ost och knapra några kex at Julie's place. Hennes värdfamilj har ett stort hus med stora, öppna dörrar. Det värmer i höstnatten, skål!
lördag 3 november 2007
torsdag 1 november 2007
Happy Halloween
Första november och jag kan riva ut den första sidan i mitt amerikanska kalenderår. En månad i förenta staterna och jag ligger på en säker andra plats i släkten, över längsta vistelsen i USA. Tomi leder ligan och jag har ingen plan på att försöka rubba han från tronen.
Förenta är staterna och dess invånare?! En gång om året åtminstone, på Halloween. Vilken fest! Det finns ingen svensk motsvarande högtid och hysterin går att likna med rea. Alla hushåll köper flera kilo (pounds of) godis, minst en pumpa och smyckar ut både dem själva och deras gård med diverse prylar. Affärerna gör stora pengar (det finns till och med stora Halloweenbutiker med enbart monsterprylar) flera månader i förväg men inte minst dagarna innan. Folk är som galna i svart och oranget, choklad och kolor, allt som anknyter till den stora högtiden. Om man inte har planerat väl eller lyckats hålla godispåsarna förslutna i skafferiet hemma så är kö och hysteri den bittra sanningen dagen D, den 31 oktober, fem i tolv. Stackars mammor!
Min Halloween blev dock inte riktigt som väntat men upplevelsen var ändå enorm. Varje år sker det en parad inne på Manhattan som alla är välkomna att ta del av antingen som följe eller åskådare. Jag såg verkligen fram emot att ta mig in efter jobbet tillsammans med några vänner och se den här paraden. Somliga var uppklädda och andra inte, själv valde jag att vara mig själv då jag varken hade någon påskostad kostym som många andra och ville heller inte bli förkyld av den rådande kylan som kommit smygande den senaste veckan. Vi tog 7.17 tåget in och redan efter 10 minuter ringde Julie, en av mina tyska vänners telefon. Det var en tjej från Finland Erika som hade missat sitt tåg och var tvungen att ta nästa. En timme senare, med Erikas sällskap påväg mot paraden dök nästa hinder upp. Alex var tvungen att gå på toa och vägen mot paraden fick genast nya koordinater, mission impossible. Att hitta ett "restroom" är inte så svårt i NYC som har x antal Starbucks men att finna en toalett som både har papper och det fortfarande går att spola i en kväll som denna innebar en dryg timmes toalettkö. Tiden gick och folket i paraden likaså. Väl ute från Starbucks och ännu en gång med rikting mot paraden som nu inte befann sig på samma ställe som för en timme sedan visste vi inte riktigt var vi skulle gå längre. Vi frågade oss fram och tillslut fann vi gatan som paraden hade vandrat på, kravallstaket och hundratals poliser. Showen var över men festen hade precis börjat. Människor var utsmyckade från topp till tå och ingen var den andra lik. Glädje var ett faktum, lika så kylan och hungern efter en varm säng där hemma. Jag var nöjd och bestämde mig att slå följe med några andra tyska vänner som var på väg hem. En förhållandevis lång kväll som mellan raderna bjöd på både det ena och det andra. Ingenting förvånar mig längre.
The United States of America
Förenta är staterna och dess invånare?! En gång om året åtminstone, på Halloween. Vilken fest! Det finns ingen svensk motsvarande högtid och hysterin går att likna med rea. Alla hushåll köper flera kilo (pounds of) godis, minst en pumpa och smyckar ut både dem själva och deras gård med diverse prylar. Affärerna gör stora pengar (det finns till och med stora Halloweenbutiker med enbart monsterprylar) flera månader i förväg men inte minst dagarna innan. Folk är som galna i svart och oranget, choklad och kolor, allt som anknyter till den stora högtiden. Om man inte har planerat väl eller lyckats hålla godispåsarna förslutna i skafferiet hemma så är kö och hysteri den bittra sanningen dagen D, den 31 oktober, fem i tolv. Stackars mammor!
Min Halloween blev dock inte riktigt som väntat men upplevelsen var ändå enorm. Varje år sker det en parad inne på Manhattan som alla är välkomna att ta del av antingen som följe eller åskådare. Jag såg verkligen fram emot att ta mig in efter jobbet tillsammans med några vänner och se den här paraden. Somliga var uppklädda och andra inte, själv valde jag att vara mig själv då jag varken hade någon påskostad kostym som många andra och ville heller inte bli förkyld av den rådande kylan som kommit smygande den senaste veckan. Vi tog 7.17 tåget in och redan efter 10 minuter ringde Julie, en av mina tyska vänners telefon. Det var en tjej från Finland Erika som hade missat sitt tåg och var tvungen att ta nästa. En timme senare, med Erikas sällskap påväg mot paraden dök nästa hinder upp. Alex var tvungen att gå på toa och vägen mot paraden fick genast nya koordinater, mission impossible. Att hitta ett "restroom" är inte så svårt i NYC som har x antal Starbucks men att finna en toalett som både har papper och det fortfarande går att spola i en kväll som denna innebar en dryg timmes toalettkö. Tiden gick och folket i paraden likaså. Väl ute från Starbucks och ännu en gång med rikting mot paraden som nu inte befann sig på samma ställe som för en timme sedan visste vi inte riktigt var vi skulle gå längre. Vi frågade oss fram och tillslut fann vi gatan som paraden hade vandrat på, kravallstaket och hundratals poliser. Showen var över men festen hade precis börjat. Människor var utsmyckade från topp till tå och ingen var den andra lik. Glädje var ett faktum, lika så kylan och hungern efter en varm säng där hemma. Jag var nöjd och bestämde mig att slå följe med några andra tyska vänner som var på väg hem. En förhållandevis lång kväll som mellan raderna bjöd på både det ena och det andra. Ingenting förvånar mig längre.
The United States of America
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
