07.00- Uppe med tuppen. Natten gick över förväntan, kändes som en evighet till morgon då jag bestämde mig för att somna i natt. Om allt går som det ska så befinner jag mig på andra sidan atlanten om 18h. Shit! Hjälp! Kan man ångra sig?! Krypa under täcket. Springa och gömma sig i skogen. Låsa in sig på toan. Spela död. (Nää, den har jag försökt med alldeles för många gånger nu..mamma och pappa skulle avslöja mig direkt.) Det är bara att ta tjuren i hornen Sofie, tänker jag tyst för mig själv. Det är ju det här jag vill, skriker det inombords.
Overseas- hur coolt låter inte det?! Med mobilen avstängd förgått (under åtminstone ett år) och väskorna sprängfyllda känns det konstigt att för sista gången bege sig mot frukostbordet. Det är sista gången jag ska äta kring det runda frukostbordet på Strengbergsgatan 9a, för sista gången läsa "tidningen ångermanland", för sista gången som jag plockar ur och äter upp bananerna i müsliburken, sista gången som jag medvetet ställer den tomma frukostskålen på diskbänken. Förlåt mamma, jag lovar att göra dig stolt där borta.
Undra om Bamse känner på sig att en stor förändring är på väg att ske, tycker han beter sig lite konstigt idag. Han var ute och vädrade kostymen redan klockan fem. Det är inte alla som går klädd i smoking klockan sju på morgonen. Jag kommer att sakna honom.
