Aldrig förr skådat..

Amazing!! I'm dumb with astonishment...

Tog en tur till Home Depot för att köpa ett brandalarm idag, hade skutit på det så länge att Vicki tillslut gav mig en vägbeskrivning till köpcentrat som ligger ca 10 min från Scarsdale.

Köpcentrat var till synes mindre än väntat med enbart ett fåtal desto större affärer. Min framfusighet och glädje av att äntligen ha hittat rätt efter x antal felkörningar och passerade infarter resultade i att jag även denna gång missade parkeringsinfarten till Home Depot. Ingen skada skedd då hela USA's konsumtion delvis bygger på felkörningar som kan leda till att tillfredställa andra eventuella behov. I det här fallet var behovet svårdefinierat men vägen slutade vid Stew Leonard's, "The World's Largest Dairy Store."

Utan några som helst förväntningar stapplade jag in i affären som mer likande en konkurrensfri marknad. Maten var snyggt och prydligt uppradad i hyllmeter och mitt uppmålade skräckscenario i form av American Lidl raderades utan att jag ens tänkte på det. Strömmen av människor med stora varuvagnar och målinriktade blickar var medryckande och jag kände mig mer som en alien på Jorden än Sofie i en mataffär. Med hakan i golvet var jag tillslut tvungen att släppa blicken från hyllorna som avlöste varann, maten som framställdes i sitt ultimatum, skyltarna som fångade hungriga köpare och grabba tag i en matvaruvagn. Bäst att hänga på, tänke jag.

Ordningen var noga uträknad och allt riktat mot kunden. IKEA-känslan spred sig som en lusteld och doften av kaffet piggade upp skallen. Utbudet av kaffe var... huge. Avdelningen; Freshly roasted coffee avlöstes av bakverk som bagels, donuts, cookies, muffins och allt till väldigt låga priser, om man köpte mycket. Ett dussin nybakade bagels för $4.99 eller ett halvt dussin donuts för $3.99. Skylten berättade att de bakade 1000 donuts i timmen. (Så är medelstorleken på kläder satt därefter också.)

Assorted dried fruits and mixed nuts, mushrooms, apples, peppers, herbs, lettuce, tomatoes, stir fry section, fruit and veggie platters, skirt steakers, potatoes, naked beef, ground beef, chicken breast, lamb, fresh pork. direct from out ranchers, free custom cuts- by our butchers, fresh pork, italian sausages, seafood salad, lobster, icecream, speciality cheese, olive bar( jag räknade till 26 sorter) kettle cooked, giant handmade chips, sushi och mer där till . Allt detta avdelningar och var mer än inbjudande. Inte nog med att allt var av toppkavlitet produkterna var även i stor grad levererat från den lokala bygden.

We make over 3 tons of fresh mozzarella every week, stod det på en skylt. Jag plockade upp kameran för att föreviga ett av livets levande ögonblick men stoppades av ett butiksbiträde som talade om att det var förbjudet att fotografera inne i butiken. Hon såg min besvikelse och gav mig ett brett leende som plåster på såren. När jag nådde provsmakningen på glassavdelningen som låg i anslutning till kassorna och utgången var jag ändå inte nöjd, jag var tvungen att gå tillbaka. Att en matvarubutik kan vara så underhållande fascinerar mig fortfarande och den andra turen öppnade ögonen för ännu fler lockande erbjudande och fick mig att köpa en cappuccino för enbart $1,65. Efter den andra turen i Stew Leonard's och lagom varm i kläderna var jag mätt på både det ena och det andra erbjudandet.

"People travel from all over to visit Stew Leonard's grocery store- some to shop, some to learn his sales secrets"
-Success Magazine

Jag lämnade butiken med ett leende på läpprna. Ingvar Kamprads amerikanska motsvarighet heter Stew Leonard. Take "him" to Sweden and bless the people!

Santa Lucia

Anmälde mig nyss till Svenska Kyrkans Luciatåg i NY. Exciting! Nervöst. Sist jag var med i ett luciatåg fick anblicken av tre gående halmbockar mig att nästan tappa masken och börja skratta. Hörde ryktas om att Uma Thurman dök upp förra året. Jag känner hur nervositeten kommer krypande. Inte snubbla, gå i takt till musiken och håll koll på ljuset. Känns skönt att man trots allt är brandman, kvinna.

Vad har jag gjort?!

Jag har bokat en flygbiljett till Kanada över jul.

Drömmen har funnits där i åratal. Äntligen tar jag tillfället och åker för att hälsa på en av mina kanadensiska vänner Darren Roach i St. John, New Brunswick. Träffade Darren under JVM i Kanada 2004 då jag efter semifinalen desperat sökte skjuts till hotellet. Han spelade för Kanadas juniorlandslag och vi har haft bra kontakt sedan dess. Jag hoppas visiten blir lyckad, förväntningarna är en aningen höga angående julfirandet eftersom Darrens familj är Katoliker.

De välkomnar mig med öppna (bildörrar) armar. De hämtar nämligen upp mig i Bangor. Pengarna räckte bara till halvägs över gränsen!

Ett tips till "Hänt Extra"

Efter en vecka är tidningsbuntarna många och höga hos familjen Adler. De täcker inte bara halva köksbordet utan har även ett utrymme på en av bänkarna i köket där man kan hitta allt från tjocka matlagningsmagsin till fashion- eller sportmagasin. I morse läste jag IKEA-katalogen till frukost och times fashion-bilaga tillsammans med kaffet. Var och varannan sida rymmer reklam och jag har redan börjat lära mig sålla bland annonserna. En sida fick mig däremot att hoppa till., annonsen var för märket Tummy Tuck Jeans och modellen var självaste Agneta Sjödin. Vår egna folkkära stålkvinna, fångarna på fortet, Gladiatorerna, you name it. Jag memorerade webbadressen och slängde mig över datorn. Hon dök upp med samma bild på förstasidan och jag letade febrilt efter fler så att jag kunde bekfräfta hennes identitet. Syftet med annonsen var en kampanj för bröstcancerforskningen, ett ämne som är på tapeten hela oktober månad.

http://www.tummytuckjeans.com/index.htm

Jag länkar hemsidan men det finns ännu en pusselbit som stärker motivet av att modellen är Agneta Sjödin. Jag såg nämligen både hon och Peter Siepen på samma flyg som mig på väg till NYC den 1 oktober 2007. Got ya!!

Ryktet har spridigt sig

Ö-visiten blev inställd och turen i centralpark existerar fortfarande bara på film. Anledningen är godtagbar, en aning smickrande.

Mellan 4.00 och 8.00 pm igår lördag satt jag barnvakt. Familjen var för mig okänd men objekten Michael, en av Spencers kompisar och hans tvillingsyster Isabell var bekanta. Michael har varit hemma hos oss mycket den senaste tiden och är väldigt förtjust i min Chocolate Milkshake. Han älskar sötsaker, är en mycket artig ung man med konstnärlig ådra och tänker så mycket att det knakar.

Det är kul att jobba som babysitter på lördagkvällar. Då är nästan allt tillåtet. Michael spenderade kvällen uppe på sitt rum medan Isabell hade två tjejkompisar över som skrek lika mycket som ett helt lag med cheerleaders. Musiken livade upp stämningen och tjejerna käkade nudlar som aldrig förr, beställde kinamat som de trodde var förgiftad och tryckte i sig glass i mängder. Efter fyra timmar var köket ett bombnedslag av tallrikar, bestick och drivor med rester. Klockan 7.55 pm kom mamman hem, hon bröt på polska och jag förväntade mig en utskällning. Jag visade henne köket och erbjöd mig att städa upp men allt var i sin ordning. Jag kunde lugnt och stilla stänga av tvn, lämna festen och köra hem 50 dollar rikare.

Sammanfattningsvis är jag redan känd och omtyckt av barnen!

"Island of many hills"

Då var det snart helg igen och kompassen är denna gång riktad mot Manhattan. Ska träffa en kompis från Au Pair-utbildningen på Long Island på söndag men imorgon ska jag först in och reka med en annan kompis från den lokala hembygden, Scarsdale.

Ön Manhattan är ett kommersiellt, finansiellt och kulturellt center som tillsammans med fem stadsdelar bildar NYC. Utbudet på Manhattan är enormt och har många kända landmärken, turistattraktioner, museeum och univerisitet. Den karaktäristiska siluetten med dess skyskrapor berättar att Manhattan även är det största central business district i USA.

Namnet Manhattan kommer ursprungligen från ordet Manna-hata som Henry Hudson, kapten på skeppet Helve Maen ( Half Moon) det holländska ostindiska kompaniet, namngav de bosatta folket på båda sidorna av Mauritius River då han seglade in i New York City's hamn i september 1609 i hopp om att finna en östpassage till Kina. Mauritius River, uppkallade efter Hollands dåvarande Lord-Lieutenant döptes senare om till the Hudson River och ön som invånarna bodde på fick därefter heta Manhattan.

Manhattan, som är 58,8 kvadratkiliometer, har sedan 2000 då invånarantalet var 1 537 195 ökat till en av de mest befolkade områderna i världen. Trots stadens omfattande stadskärna så har nästan hela manhattan ett fyrkantigt gatunät. De nord-sydliga vägarna kallas "avenues" och de väst-östliga kallas "streets". Dessa är några av sevärheterna:

• Centralpark
• Empire State Building
• Fifth Avenue
• Greenwich Village
• Chinatown och Little Italy
• Chelsea, Hell's Kitchen och Meatpacking District
• Harlem
• Times Square
• Ground Zero
• Rockefeller Center
• The Statue of Liberty

Av dessa ovanstående alternativ har jag redan hunnit besöka Fifth Avenue, Times Square, Ground Zero, Rockefeller Center och The Statue of Liberty. Vad eller om jag kommer hinna avverka några fler i helgen återstår att se men en solskenspromenad i Central Park med en kär vän låter mer än rikligt lockande.

Vilken besvikelse...

Drog iväg sent till gymmet idag vilket innebar att det hade hunnit bli mörkt inför hemfärden. Det tog mig en stund att hitta bilen på den enorma parkeringen men när jag tillslut fann den satte jag mig belåtet i förarsätet och startade bilen. Det var inte bara mörkret som hade lagt sig, rutan var täckt av imma som oroade mig lite. Jag såg ganska dåligt till en början men den fukt som inte vindrutetorkarna rådde på försvann mestadels tillslut ändå. Körningen var kort då jag bor ca 1,5 km från gymmet och precis då jag skulle svänga av från Central Park Avenue till Mount Joy Avenue, min gata, så ser jag en polisbil signalera med en massa lysen bakom mig. Eftersom bakrutan fortfarande var igenimmad så var det inte förrän ljudet av sirenerna nådde mina trumhinnor som jag förstod att det var mig de var ute efter. Lugnt och sansat krypkörde jag upp för Mt Joy med hjärtat i halsgropen ch stannade bilen. Polisbilen blinkade fortfarande och sekunderna kändes som minuter. Det var jag som var boven och jag ville inget annat än att kliva ur bilen men hollywood-nerven skickade signaler till hjärnan som sa keep hold your hands on the steering wheel. Bildörren bakom öppnades och en mörk gestalt med ficklampa(trodde först det var en pistol) närmade sig bilen. Polisen kollade baksätet med ljuset från ficklampan och jag tyckte det började kännas lite obehagligt så jag öppnade bildörren. Polisen var till min besvikelse en kvinna och frågade varför jag körde utan lysen? Jag tänkte tillbaka på de senaste tio minutrarna och insåg att jag av misstag inte slog på lyset förrän jag stannade vid första trafikljuset, då jag passerade tre på vägen jag just körde. Hon ville se mitt körkort som jag stolt visade upp (tack pappa) tillsammans med mitt internationella driving license. Jag bad om ursäkt och fick en varning, lovade att alltid köra med lyset på i fortsättningen och körde lagligt de 200 metrarna som återstod av sträckan hem.

En erfarenhet rikare men något besviken då det åtminstone kunnat varit en "riktig" polis.

Woo ooo oo o, jag har hittat gymmet!

Planet fitness, here I come.. 1,5 km hemifrån, öppet 5am - 11pm, lite folk dagtid, två schyssta träningskompisar och kostar enbart $10.00/ month. Jag är redo att börja redan imorgon. Kommer att sova gott i natt.

Go Edgemont Panthers Go!!

Ljudet från generatorerna som genererar ljus till strålkastarna på fotbollsplanen susar fortfarande i mina öron och påminner mig om att kylan kommer smygande. Can't believe it. För tre-fyra dagar sedan gick jag i shorts och torkade svetten som ofrånkomligt produsserades i den outhärdliga hettan. Då var det mellan 25 och 30 grader, nu förfryser jag tårna om jag skulle få för mig att bära något annat än "vinterskor".

2-0 till Edgemont... matchen som den här gången imponerade, det var den andra inom loppet av en vecka. Jason är bra och kom mer till sin rätt ikväll än vad han gjorde sist då han precis hade tillfrisknat från en svår förkyldning. OK, han är fortfarande lat men tillhör the varsity team och tränas delvis av Roger(dad) i det egna klubblaget. Jason har minst en träning om dagen och bär alltid fotbollsskor. Detta medför fler konsekvenser än en påskyndad växthuseffekt till följd av ett frekvent gasande och bromsande fram och tillbaka mellan fotbollsplanerna. The laundry!
Tvättkorgen är överfull och tvättmaskinen går varm med fotbollsstrumpor som huvudingrediens. Med livet som insats. De förtjänar att kallas för en riktig fotbollsfamilj.

En bild säger mer än tusen ord

A drawing of Spencer

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Idag flyttar jag in i mitt rum. Har sett fram emot den här dagen länge. Den senaste veckan har jag tillbringat i barnens lekrum vilket i och för sig varit ett utmärkt sett att komma nära barnen då de så fort de får chansen smiter upp och spelar XBOX 360 "på mitt rum". Till och med jag fick mig en omgång häromdagen.

Rummet är mysigt, det ligger på tredje plan med vita väggar, snett tak och spröjsade fönster. Väldigt inbjudande för en kreatör som jag... Tog precis bort den blommiga gardinkappan. Det blev ett enormt lyft. Köpte nya sängkläder med Klara i tisdags och planerar att besöka Michaels, en stor hobbybutik till helgen. Jag längtar tills att få klä dessa väggar med massor, av all min energi. NY inspirerar!!

"Pyjamasbyxans dag"

Dagar kan vara långa, så väl pyjamasen.

Idag har jag och Klara, Adler's tidigare au pair hunnit med massor. Effektivitet är ledordet då man ska springa andras ärenden för att sedan hinna med sina egna. Vi har kommit fram till att det är rätt trevligt att vara två au pairer på en 12 och 15-åring. Klara drar till San Franacisco på torsdag för att sedan flyga vidare till Hawaii med en kompis, så imorgon är det sista dagen together in the house sedan startar au pair livet for real.

Det var först när vi körde för att hämta pojkarna på skolan som vi såg de första nalle puh-björnarna komma gående. Det kan ta 10-20 minuter att komma fram till skolan då det kl 3 varje eftermiddag står en bilparad med över 50 jeepar och puttrar längs med skolans uppfart. Vi fick oss ett gott skratt då vi trodde att flickan av misstag hade glömt byta om men ju närmare vi kom skolan desto fler oombytta skolbarn såg vi. Jag trodde mig ha sett något liknande i Oslo förra hösten när jag var där men att det modet skulle ha spritt sig till den judiska överklasskolan i Scarsdale, NY var omöjligt.

Möjligt var, "Pajama Day". Vilket betydde att alla tjejer bar pyjamas idag, riktigt mysigt såg det ut att vara. Något att ta med sig hem till Sverige kanske. För vem vill inte sova 10 minuter längre på mornarna?

God bless America... I'm here.

Känslan har infunnit sig, livet är underbart. Tanken "om jag skulle dö nu så skulle jag ändå vara nöjd" florerar i min hjärna och gör utlopp av lycka i vardagen. Jag känner mig fri med NY för mina fötter. Here i come with nothing to lose, förutom; pengar, pass, visa, KÖRKORT och framför allt förtroende. Förtroendet är den viktigaste beståndsdelen då familjen är min livförsäkring. Så länge de är på min sida så går "allt" att lösa till och med kvarlämnade körkort i Sverige. So stupid!

4 oct 11.00 pm (05.00)

-Hey guys, hur är läget? vad har du där, körkort, varför har du det med dig till USA det är ju som gjort för att försvinna? (på glad och längtansfull svenska)

- Va, vad snackar du om? Har du inget körkort? (på grov dumförklarande skånska)

- Nä, varför ska jag ha det då jag har det internationella? nej säg inte att jag inte får köra utan det svenska körkortet...det lämnade jag hemma! HELVETE!! (på osäker och ångestfylld svenska)

...en kvart senare, efter många svordomar och ett kort samtal hem till Sverige var allt löst, or not. Körkortet skulle ta fyra arbetsdagar att skicka. Följande dag var en fredag och måndagen skulle firas till minne av nån kaxig europe som kom till Amerika.

Med en växande klump i magen som enda stöd var jag tvungen att berätta den inte så glada nyheten för min värdfamilj . "Hi, my name is Sofie and I left my driving license at home" ekade i huvudet. Fy, vad jag skämdes. Vicki, min värdmamma tog det förvånansvärt bra och förstod inte först vad jag menade vilket jag kan förstå då min mun pladdrade stup i ett av nervositet. Hon blev bara "lite" orolig och var tvungen att ringa min LCC (min koordinator i USA). Telefonsamtalet varade länge och många skräckinjagande bilder hann passera i mitt huvud innan det visade sig att ingen skada var skedd då det faktiskt var som jag trodde. Det räcker med att ha det internationella körkortet i NY. Jag kunde andas ut och återgå till drömmens värld, jag är i USA.