En helg i "Bushen"

En köldknäpp nådde USA under den gångna helgen. Klartblå himmel och solsken men fy sjutton vá det var kallt!!

Yllemundering från topp till tå. Att -6 grader Celsius kan upplevas så kallt. Inga klagomål då sällskapet var värmande nog. För sicken farbror jag har, en smula amerikansk men med båda fötterna på jorden. Jag hoppas jag får möjlighet att bjuda igen i framtiden!

Samtidigt som the Giants trotsade den extrema kylan på bortaplan och besegrade the Patriots i helgen sprang jag och Tomi från Museum till museum som aldrig förr. Kapplöpande. Djurisk instinktivt. Galloperande. Nyfiket... Hungrande. Haltande. Frusna. Trötta. Med kameran i högsta hugg och benen på ryggen spelade jag äntligen i samma division som japanerna.

Washington DC är en otroligt fascinerande stad, så otroligt mäktig i flera bemärkelser. Att avstånden är så stora i Capital Hill var överraskande. Vita huset lite undangömt mellan träden bakom den annars vidöppna gräsytan som får mig att tänka på en Baseball-plan med dess triangelformade utslagsfält. Amerikanarna har viss befodenhet att vara stolta med denna otroliga huvudstad, vilken modul. Uteliv,efterlängtade inomhusvisiter,även fast jag stortrivs i den kulturella atmosfären på museum så var ändå helgens höjdpunkt den lilla tripp jag och Tomi gjorde till Gerogetown, en stadsdel i Washington DC. Där lever husen kvar från tidiga 1900-talet och påminner om den gemytliga stämning som präglas av det enkla, compact living. Tackar Tomi för sin vetskap om byggnader och berättarförmåga, det förgyllde de små skjul som i hans ögon glänste likt palats. Östanbäcken i mitt hjärta, i en större och stenigare tappning. Bevara historien.